Underbara Furusund

Efter att ha skumpat buss alldeles för länge är jag nu hemma igen. Ensam. Barnen och Robert stannade kvar hos farmor och kommer inte hem förrän på tisdag.

Jag ville verkligen inte åka in till stan utan hade lätt kunnat offra en mindre viktig kroppsdel för att få stanna där ute med familjen. Vi har målat (vilket ni redan noterat), ätit en massa mat, spelat hur mycket sällskapsspel som helst och åkt spark. När jag var liten åkte vi spark jämt men sen har sparken liksom glömts bort. Undrar varför för det är ju genialt med spark på vintern! Hade vi bara haft sparken i åtanke så hade ju både Yra och Abbe haft ett perfekt färdmedel till skola och dagis. Nästa vinter så blir vi en sparkfamilj.

Det första konstverket börjar ta form.

Nu ska jag vårda mig själv lite, eller rättare sagt mina fötter. Det blir fotbad med efterföljande pedikyr till söndagens höjdpunkt, Solsidan.